Saknar Mikael fortfarande men det är inte som hugg i hjärtat längre, iaf inte större delen av tiden.
Som sagt, han är ändå inte värd oss.
Om han inte vill ha familjelivet så slipper han.
Om han vill återgå till att supa och flumma så är det hans val även om jag inte kan förstå det.
Trodde han visste vad det innebar att vara med oss, tyckte jag förklarade det och bad honom tänka efter ordentligt..
Intressant i detta är att delar av hans familj lyckats göra mig till boven i dramat och jag vet inte hur det gick till.
När man inget vet kan man inget göra.
Och hur det än är så är det han som lämnat oss inte tvärtom.
Ändå säger alla i hans familj till mig att tänka på honom och på att han mår dåligt.
Jag fattar noll.
Han ska ju vara nöjd med sitt val?
Jag och Tiili är de som mått och mår dåligt, men tänka på oss?
Inte.
De påstår att de bryr sig om lillan men det är inte vad de visar eller ens frågat efter hur hon mår.

Vi fixar detta för att vi måste och det ska gå bra.
Kommer att gå bra.
För jag orkar inte sörja över någon som inte bryr sig om oss.

Fick köpt mig en bikini idag men inte nog med det så hittade jag ett par flipp-flopps, vilket jag behövt sedan förra sommaren ungefär.
Dessutom sprang jag över de perfekta mattorna till mitt sovrum!
Detta plus plugg har jag hunnit med idag och är rätt nöjd över min dag!

Tiili somnade efter badet på mattan i mitt rum.
Trött måhända?
Gott för henne och inte så konstigt kanske.
Idag har hon ju varit på bondgård med dagis :-)
Det var tydligen roligt men tröttande.
Trött och varm var hon så dagis ringde och frågade om jag kunde hämta.
Så lite pannkaka och glass senare badades det som sagt och vips så sov hon.

Grammatik kommer aldrig bli roligt..
Men man kan iaf göra det bekvämt för sig i solen i hasselbacken!

Nu är den här!!
Finns en viss risk att jag måste köpa nytt vardagsrumsbord haha.
Till och med min nya 42" tv ser liten ut helt plötsligt.
Jag är nöjd!

Sitter på golvet i hallen.
På något sätt påväg mot sängen men det känns så allt för tidigt samtidigt.
Vet inte hur jag hamnade just här men det är bekvämt.
Tiili sover i sin säng och påverkas av allt så extremt. Från att ha varit helt olycksfri på kissfronten till att kissa ner sig varje dag minst en gång..
Det känns skit att inte kunna skona henne från allt..

Imorgon kommer soffan och igår köpte jag en tv och en micro. Det är inte så mycket kvar innan hemmet kanske, kanske kan kännas som bara mitt och Tiilis, kanske kännas som ett tryggt ställe igen.
Hur överlever man om man inte kan känna sig trygg i det egna hemmet i längden liksom?
Så det måste bli tryggt igen.
Sara och jag åker och handlar på Ikea i veckan för att samla upp det sista som behövs.
Efter det är det bara det "överblivna" rummet som måste lösas på något sätt.
Tänkte att det får bli kombinerat gäst-/pysselrum.
Ser ut som att jag kan få en säng att ställa där relativt snart om än "bara" en 90 säng.
Alltid något tills jag får råd att köpa en extrasäng som är lite större.
Köpte in tavlor idag att ha i köket. Så nu kanske jag kan slippa paniken som dykt upp varje gång jag gått in i det sista dagarna sedan han hämtade tavlorna som fyllde väggen innan.
Nu är det iaf inte bara en enda stor, tom vägg!
Fick även köpt ett par tavlor till hallen så den slapp se så tom och tråkig ut.
Märk väl att han även är borttagen ur headern här på bloggen, han har inte där att göra.
Just nu, känns det som att vi fixar detta.
Livet löser sig.
Det kommer bli bra igen.
Även utan honom.

För i ärlighetens namn, om vi inte var mer värda än så för honom så kan han lika gärna dra.
Om vi inte ens var värda nog för att öppna munnen och prata med mig om hur han mådde, så är inte han värd nog att få leva med oss.

Imorgon kanske livet känns nattsvart igen, men just nu så fixar vi detta - jag och Tiili.
Ingen är värd vår tid som utsätter min älskade Tiili för detta utan att ens ha försökt lösa det som jag inte ens visste var ett problem.

Tiili däremot är värd allt bra denna jorden har att erbjuda!

Dagarna har aldrig varit långsammare..
Livet har aldrig varit så mörkt.
Jag ser ingen ljusning.

Mitt liv gick precis i tusen bitar...
En bomb jag aldrig hann se komma föll.
Mikael har lämnat mig inatt och det kommer nog bli tomt här ett tag..
Om jag inte behöver skriva av mig..
Jag älskar honom av hela mitt hjärta och vet inte hur jag ska klara mig utan honom.
Eller hur man förklarar för Tiili..
Men..
Livet känns meningslöst och det man trodde att man hade fanns tydligen inte.
Ni har inte med detaljerna att göra, men känner att jag måste förklara torkan här.
Mitt hjärta går i tusen bitar.
Jag älskar ju honom..
Ville leva hela mitt liv med honom..
Men det verkar inte som att det var ömsesidigt.
Att jag inte såg det komma?!

Att jag inte såg det komma...

Vi hittade på att få besök.
Mycket trevligt när man annars inte träffas så ofta att hinna ta ikapp lite.
Trevlig dag för både mig och Tiili :-)

Vi får väl hitt på nå idag.
Vad vet jag inte.
Kanske ett bad?